När Tyskland anföll Polen 1939 inleddes en våg av terror som förebådade den tyska ockupationens brutalitet. Särskilda insatsgrupper – Einsatzgruppen – förknippas främst med invasionen av Sovjetunionen 1941. Men de fanns redan 1939. Och den som tror att de reguljära tyska förbanden – alltså Wehrmacht – inte gjorde sig skyldiga till illdåd under invasionen av Polen har fel, även om de generellt sätt agerade i enlighet med krigets lagar vilket varken SS och polisförbanden gjorde.
En brasklapp kan vara på sin plats: Jag vill inte förminska tyska illgärningar i tjeckiska Lidice eller franska Oradour-sur-Glane men den typen av förbrytelser kryllar det av i Polen och tyskarna började utföra dom tidigt i september 1939 och sen fortsatte de.
Och som den tyska historikern Jochen Böhler, som studerat övergrepp utförda av reguljära tyska förband och SS mot polsk befolkning i krigets tidigare skede, konstaterar så har detta varit ett område som tyska historiker inte uppmärksammat särskilt mycket. Inte heller åtalades någon för dessa brott i efterkrigstidens alla rättegångar som främst fokuserade på andra typer av förbrytelser eller på särskilda personalkategorier som exempelvis före detta lägervakter.
Böhlers studier visar också att tyskar soldater inte begick övergreppen för att de fick order om det utan de drevs av nationalsocialistisk ideologi om polackers rasmässiga underlägsenhet och inrotad tysk militär propaganda om polsk lömskhet. Kort och gott bottnade deras handlingar i rasistiska föreställningar.
Den mentala grundstenen till ”förintelsekriget” och Förintelsen av judar lades redan i september 1939 menar Böhler.
Tyska brott i krigets inledande fas har bara helt enkelt hamnat i skuggan av det som hände senare.
Tusentals polska civila mördades bara under september månad. Ett axplock:
- I Złoczew, väster om Łódź, gick soldater ur 91. infanteriregementet och Leibstandarte SS bärsärkagång. De förstörde flera hus och sköt planlöst in i hus. Flera ortsbor misshandlads till döds. Den 4 september avtog våldet. Efter sig lämnade de ca 200 mördade polacker i alla åldrar.
- I småstaden Chmielnik, söder om staden Kielce, gjorde sig tyska soldater skyldiga till övergrepp mot ortens judiska befolkning och mot den lokala prästen och polska yngre män. Den 5 september tvingade de in fjorton polska judar och prästen i en lokal intill synagogan och tände på. Enbart prästen överlevde.
- I sydvästra Polen, runt Katowice, härjade SS-general Udo von Woyrsch Einsatzgruppe z.b.V. från den 6 september och mördade polska judar. I staden Będzin dödade de ca 500 polsk-judiska barn, kvinnor och män. De skulle också bränna ner flera synagogor.
- I byn Cecylówka Głowaczowska, sydöst om Warszawa, mördade tyska soldater 42 polacker och 12 judar den 13 september. Offren hade tvingats in i en lada varpå soldaterna kastade in handgranater och därefter hällt på bensin och bränt ner ladan.
- Under striderna vid floden Bzura, väster om Warszawa, den 16-17 september brände 10. tyska infanteridivisonen ner sex polska byar och dödade drygt 80 polacker.
- Polska soldater som kapitulerat drabbades också av övergrepp eller dödades. Sådana brott inträffade i Serock, Ciepielow, Topolno m.fl. I Zakroczym mördades grupper av polska soldater samt civila av SS-soldater och soldater ur pansardivisionen ”Kempf”.
Listan kan givetvis fyllas på.