Impulsen att hastigt tycka till i diverse frågor utan att först ha inhämtat fakta, läst på och funderat är svår att motstå i en tid som är obarmhärtig mot eftertänksamhet.
I flertalet ämnen kan man också förutspå reaktionerna från olika sidor eftersom alla försäkringar om hur viktigt det är att vara saklig, nyanserad etc. oftast är tomt prat. Nyanserad är den som tycker som du.
Reaktionerna på det polska förslaget om att det ska vara straffbart att använda formuleringen ”polska dödsläger” eller ”polska koncentrationsläger” när man avser tyska läger belägna på ockuperad polsk mark följer sedvanliga mönster. Det som har förvånat mig är dock att så många reaktioner varit smått överspända. Många menar ju att den polska staten kommer använda lagen för att tysta exempelvis historiker som tar upp polska övergrepp mot judar under kriget. Detta hävdar bland annat DNs kulturchef Björn Wiman, som har skrivit att lagens ”verkliga motiv” – hur känner han till det, gissar han? – är att kväsa debatt och polsk självuppgörelse. (Om han följt polsk historiedebatt de senaste femton, tjugo åren så hade han knappast formulerat sig på det sättet.)
Sant är att lagförslaget inte bara är avsett att beivra användandet av nämnda formuleringar utan också lagföra den som går mot fakta (så formuleras det) och anklagar den polska nationen eller polska staten för delaktighet i nazityska brott. Notera att man använder storheter som ”polska nationen” och ”polska staten”.
Min ståndpunkt är att denna lag är överflödig men utgångspunkten i den är knappast felaktig. Som helhet kan den polska nationen, om vi tolkar det som ”folket”, inte anklagas för delaktighet i nazityska brott. Däremot kan enskilda polacker eller grupper av polacker anklagas för medverkan i nazityska förföljelser av och mord på polska judar. Och förutom den underjordiska staten, som ingick i motståndsrörelsen, så existerade ingen polsk stat eller polska myndigheter under den tyska ockupationen.
Och Wimans påstående? Jag tror inte att han har läst lagförslaget (det hade jag heller inte gjort initialt), vilket inte är så konstigt eftersom han inte kan polska, eller jag utgår från att han inte behärskar språket. Förmodligen upprepar han bara synpunkter på lagförslaget som han har läst i vissa engelskspråkiga tidningar.
Det är på sin plats att titta på vad som verkligen står i lagförslaget. Jag har markerat den i sammanhanget viktigaste punkten, en avgränsning. I den avgränsningen anges att inget brott begås av den som utför handlingar beskrivna i paragraf 1 och 2 om det sker inom ramen för konstnärlig eller akademisk verksamhet. Med andra ord: som lagen är skriven nu, kommer den inte kunna användas för att tysta historiker eller konstnärer som man betraktar som obekväma.
Om man nu avser att få genom lagen, så hoppas jag i alla fall att punkt 3 kvarstår.