Det instinktiva och vanligast förekommande svaret är: ja! Det svaret används i dag som ett slags sensmoral. Saken är bara den att saker och ting sällan är så enkla som vissa ger sken av. För påståendet att Hitler (och NSDAP) kom till makten på demokratisk väg blir korrekt först när vissa faktorer ignoreras.
Jag tänker inte beskriva Weimarrepublikens konstitution (för jag kan den inte) eller gå på djupet av intrigspelet som förde Hitler till rikskanslerämbetet i januari 1933. Istället är det värt att titta på skeendet i seriell tidsföljd åren 1932-33.
Tre stora val hölls i Tyskland 1932: presidentvalet mars/april och två riksdagsval, ett i juli och ett i november.
Siffrorna för presidentvalet 1932:
- Paul von Hindenburg – 53 %
- Adolf Hitler – 36.8 %
- Ernst Thälman – 10.2 %
I maj 1932 avgick Heinrich Brüning (Centrumpartiet) som rikskansler. I egenskap av president hade Hindenburg mandat att utse rikskansler och han tillsatte Franz von Papen, också han från Centrumpartiet. Detta trots att Hitlers NSDAP hade blivit andra största parti i riksdagsvalet 1930 med 18.25 % mot Centrumpartiets 11.81 %. von Papen lämnade Centrumpartiet och stöttades enbart av det konservativa och nationalistiska Tyska Nationella Folkpartiet. Mot den här bakgrunden upplöste han riksdagen och utlyste riksdagsval som skulle hållas i juli. Resultatet blev så här:
- Nationalsocialistiska partiet – 37.3 %
- Socialdemokratiska partiet – 21.6 %
- Kommunistiska partiet – 14.3 %
- Centrumpartiet – 12.4 %
- Nationella Folkpartiet – 5.9 %
Det gick inte som von Papen hade hoppats. NSDAP växte markant, samtidigt fick ingen gruppering majoritet och några koalitioner bildades inte. Minoritetsregeringen under von Papen kunde inte regera och nyval tvingades fram igen. I november blev resultatet:
- Nationalsocialistiska partiet – 33.09 %
- Socialdemokratiska partiet – 20.43 %
- Kommunistiska partiet – 16.89 %
- Centrumpartiet – 11.93 %
- Nationella Folkpartiet – 8.34 %
Återigen misslyckades von Papen att få majoritet och han avgick som rikskansler. Hindenburg utsåg då försvarsministern Kurt von Schleicher till ny rikskansler. Hindenburg var alltså inte intresserad av att utse Hitler till det ämbetet. von Schleicher tillsattes den 3 december 1932 men inte heller han lyckades få ett brett stöd för sin regering. Samtidigt började von Papen ett intrigspel i syfte att tillskansa sig befattningen vice rikskansler. Han inledde samtal med Hitler och bearbetade Hindenburg, som inte alls var villig att utnämna Hitler till rikskansler, men Papen menade att Hitler kunde kontrolleras. Vid det laget hade Hindenburg också tröttnat på Schleicher (efter bara ett par veckor alltså). Schleicher avgick och Hitler utnämns således till rikskansler den 30 januari 1933.
Hitler som inte hade majoritet i riksdagen upplöste den och utlyste nyval till mars. Inom loppet av sju månader hölls alltså i Tyskland tre riksdagsval. Det var en fallerande demokrati. Perioden fram till valet gav NSDAP stora chanser att förbättra sitt resultat från november. En enorm propagandakampanj sattes i verket och partiets fotsoldater i SA började trakassera politiska motståndare, främst kommunister. Den 27 februari brann riksdagshuset och på inrådan av Hitlers kabinett undertecknade Hindenburg ett dekret som innebar omfattande inskränkningar avseende bl a yttrandefrihet, pressfrihet och möjligheten att organisera massmöten.
I det föga demokratiska riksdagsvalet i mars 1933 blev siffrorna:
- Nationalsocialistiska partiet – 43.91 %
- Socialdemokratiska partiet – 18.25 %
- Kommunistiska partiet – 12.32 %
- Centrumpartiet – 11.25 %
Härefter fortsatte det smutsiga spelet och Hitler fick genom ytterligare ett dekret som gav honom mer eller mindre diktatoriska befogenheter. Utifrån de lagliga procedurer som gällde i Weimarrepubliken så var Hitlers utnämning till rikskansler i januari 1933, i strikt bemärkelse, demokratisk. Dock präglades förloppet av intrigspel, påtryckningar, godtycke och politisk omognad. Demokratiska hänsynstaganden var av underordnad betydelse. Processen var inte demokratisk så som vi i dag förstår demokrati. Det måste man ta i beaktande varje gång men häver ur sig att Hitler kom till makten på demokratisk väg. Och perioden från 30 januari till 23 mars när Hitler fick genom sitt dekret om att han fick införa lagar utan riksdagens godkännande var allt annat än demokratisk.
Vill man göra en billig poäng av att Hitler kom till makten på demokratisk väg, så står det var och en fritt att göra det. Men då tar man inte hänsyn till vilka förhållanden som rådde 1932-33.