De allra flesta har hört talas om svensken Raoul Wallenberg och, tack vare Steven Spielberg, tysken Oscar Schindler. Båda lyckades, på olika sätt, rädda tusentals dödsdömda judar under Förintelsen.
Däremot har få hört talas om polacken Henryk Sławik, som räddade cirka 5 000 polska-judiska flyktingar i Ungern under andra världskriget. Därför är det på sin plats att skriva några rader om denna unika och tämligen okända hjälte.
Sławik föddes sommaren 1894 i en by som i dag ingår i staden Jastrzębie-Zdrój i södra Polen, i Śląsk (Schlesien). Fram till 1921 tillhörde denna region Preussen (Tyskland), och under sin skolgång lärde sig Sławik därför tyska. Hans föräldrar var enkla jordbrukare utan finansiella möjligheter att bekosta en högre utbildning för sonen.
Han tjänstgjorde i den preussiska armén under första världskriget och hamnade i krigsfångenskap. Tillbaka i Śląsk blev han aktiv i det polska socialistpartiet och deltog i samtliga tre polska uppror i regionen 1919-1921. Upprorens syfte var att säkra regionen åt det pånyttfödda Polen.
Det dröjde inte länge innan Sławik blev en av socialistpartiets mest betydelsefulla aktivister i Śląsk i och med att han 1922 utsågs till ordförande för ett kultur- och studieförbund för arbetarungdomen. Några år senare blev han vice ordförande i det regionala rådet för arbetarrörelsens idrottsföreningar. Vid sidan av sociala åtaganden inom arbetarrörelsen var han också från 1923 redaktör för socialistpartiets regionala pressorgan Arbetartidningen.
Med andra ord drevs Sławik av ett socialt patos upprätthållet av en obändig politisk ryggrad; han var en idealist men ingen drömmare. Han var en socialist (eller snarare socialdemokrat) men också en polsk patriot som var kritisk till den auktoritära riktning som Polen tagit efter Józef Piłsudskis (även han fd medlem i socialistpartiet) statskupp våren 1926. Sławik kände ett ansvar för den lilla människan, för sin omgivning och för sitt land.
Hans politiska engagemang låg honom dock i fatet efter krigsutbrottet i september 1939. Under de första dagarna efter det tyska anfallet deltog han i försvarsförberedelserna av Śląsk men fienden avancerade för fort. Under andra hälften av september flydde han, trots att han inte visste att han fanns med på en tysk lista över polska aktivister som skulle interneras, över gränsen till Ungern där han hamnade i ett flyktingläger i Miskolc. I början av oktober besöktes lägret av József Antall, en tjänsteman från det ungerska inrikesdepartementet. Antall hade fått ansvaret för de polska flyktingarna vars antal stadigt ökade.
Under sitt besök fick Antall upp ögonen för Sławik som tagit på sig rollen som flyktingarnas talesperson. Sławik vände sig till Antall och påtalade att de polska flyktingarna behövde organisera sig, att de behövde få arbeta, grunda skolor med mera. Polacken, som också talade utmärkt tyska (och det var en fördel med tanke på Ungerns relation till Tyskland), imponerade på Antall med sitt engagemang och sina idéer. Antall gav Sławik ett erbjudande om samarbete och polacken tackade ja. I början av 1940 utsågs Sławik till officiell delegat åt den polska exilregeringens (som då befann sig i Frankrike) departement för arbete och social omsorg. Han utnämndes också till ordförande för polska flyktingkommittén i Ungern. Representanter ur olika polska partier ingick i kommitténs styrelse och verksamheten finansierades dels av den polska exilregeringen, dels av ungerska myndigheter. För Sławik var det centralt att flyktingarna kunde bilda allehanda föreningar av skilda slag; idrottsliga, kulturella, sociala med mera. Kommittén arbetade intensivt med olika uppgifter: man fördelade polska flyktingar till olika platser i Ungern, hjälpte till med jobbsökningar, organiserade läkarvård och socialhjälp, assisterade vid grundandet av polska skolor och vid utgivningen av polska tidningar.
När den ungerska regimen under amiral Miklós Horthy inte längre kunde motstå påtryckningar från Berlin och såg sig tvingad att stänga ner polska diplomatiska beskickningar i landet senhösten 1940 så erkände man i alla fall flyktingkommittén, som Sławik ansvarade för, som officiell representant för polacker i Ungern.
Förutom sitt energiska arbete med att skapa så drägliga förhållanden som möjligt för polska flyktingar så skulle Sławik, tillsammans med Antall, skydda polsk-judiska flyktingar genom att utfärda falska identitetshandlingar som intygade att de var polacker och katoliker. En särskild behjärtansvärd gärning rörde insatserna att rädda polsk-judiska barn. I juni 1943 öppnade kommittén ett barnhem cirka 30 kilometer norr om Budapest. Utåt sett var det ett hem för barn till stupade polska officerare. I själva verket tog man hand om drygt hundra judiska barn, som fick nya namn och försågs med så kallade ”ariska”, dvs, icke-judiska identitetshandlingar. På barnhemmet, som sköttes av polska och polsk-judiska skötare, levde barnen ett religiöst dubbelliv; ett officiellt där de gick i kyrkan och ett där de fick undervisning i judendomens heliga skrifter samt undervisning i hebreiska. Allt för att de skulle bevara sin judiska identitet. Barnen överlevde kriget.
Efter den tyska inmarschen i Ungern i mars 1944 arresterades flera av kommitténs medlemmar och åtskilliga av dem arkebuserades, däribland general Jan Kołłątaj-Srzednicki som varit ansvarig för polska sjukvårdstjänsten. Det blev omöjligt för Sławiks ungerska beskyddare att värna även honom och han gick under jorden. Oförtrutet försökte han ändå att leda kommittén och ge instruktioner. Till slut gick det inte längre och i mitten av juli fångades han in av Gestapo. Tillsammans med Antall fördes han till Gestapos högkvarter i Budapest. Trots att Sławik utsattes för brutal misshandel vägrade han lämna upplysningar till tyskarna som kunde användas mot vännen Antall. De båda männen fick träffas några gånger under förhören och Antall har vittnat om att Sławik utstrålade tapperhet och en okuvlig vilja trots att spåren efter tortyren var märkbara.
Efter förhören släpptes Antall fri men höll sig gömd resten av kriget. Henryk Sławik sändes till koncentrationslägret Mauthausen i Österrike. Troligen arkebuserades han i lägret den 25 eller 26 augusti 1944.
Enligt beräkningar hade Sławik och hans kommitté räddat cirka 5 000 polska judar, tack vare de falska identitetshandlingarna.
Henryk Sławik tilldelades 1977 postumt medaljen Rättfärdig bland folken från Yad Vashem för sina insatser att rädda polsk-judiska flyktingar i Ungern. Fjorton år senare fick hans vän och medhjälpare József Antall (som dött 1974) samma medalj.