Koka soppa på en…karta

För inte så länge sedan hade Netflix-dokumentären The Devil Next Door premiär på streamingtjänsten. Dokumentären, i fem delar, handlar om ukrainaren John Demjanjuk som anklagades för att ha varit lägervakt i flera nazityska koncentrations- och förintelseläger, däribland Treblinka. Dokumentärens fokus är rättegången mot honom i Israel i slutet av 1980-talet.

The Devil Next Door har kritiserats i Polen och det på grund av kartor som visas i flera avsnitt.

En av kartorna som visas i serien. Eget urklipp.

Kartan visar alltså dagens Polen, dvs, ge gränser som segrarmakterna USA, Storbritannien och Sovjetunionen fastställde efter krigsslutet 1945. (Jag kan för övrigt lägga till att placeringen av förintelselägret Chelmno är felaktig.)

I Polen menar man att denna karta vilseleder tittaren till att tro att dessa förintelseläger byggdes och drevs av den polska staten. Polska invändningar är knappast orimliga. Även om kartorna som visas i dokumentären förefaller komma från samtida brittisk nyhetsrapportering om fallet Demjanjuk så borde rimligen skaparna av dokumentären bifogat kompletterande information om att kartan inte återger de omständigheter som var rådande under andra världskriget. Istället kunde man kanske ha visat denna kartbild:

Jag har bifogat korta beskrivningar av hur tyskarna delade in och administrerade olika polska landsdelar.

En som reagerade på den missvisande kartan var Polens premiärminister Mateusz Morawiecki. Hans brev till Netflix – i brevet efterfrågar Morawiecki korrigeringar av kartan eller att kartan kompletteras med nödvändig fakta – har i Sverige givetvis fått väntade reaktioner. Enligt SVT/TT ”rasar” Polens premiärminister mot Netflix och enligt Aftonbladets Sandra Wejbro är ”blotta antydan om att förintelselägrena också skulle vara ett polskt problem är känsligt”. Polens premiärminister rasade inte mot Netflix och visst är det känsligt med antydningar som ju de facto är osanna. Nazityska förintelseläger var aldrig något polskt problem. Den kuvade och ockuperade polska befolkningen hade inget med dessa läger att göra, förutom att det fanns en stor polsk-judisk befolkning i Polen som nazityskarna ville utplåna.

I GP driver filmvetaren Hynek Pallas tesen att Morawiecki ägnar sig åt raffinerad populism. Populism är ju signalordet som ska användas i alla former av kritik mot polsk politik. Den argumentativa basen i Pallas text är något krystad när han, via överdrivna retoriska grepp, anstränger sig för att pressa in den polska premiärministerns brev i ett sammanhang av censurivrande och ideologiskt motiverade tillrättalägganden. Mer lämpligt hade varit att sätta in Morawieckis respons i en kontext som rör polskt arbete mot missledande historieskrivning. Detta arbete har pågått under lång tid med varierande intensitet och varierande framgångar.

Faktum är att hur man än vrider och vänder på det så finns det inga partier i den polska premiärministerns brev som alls kan tolkas som censurivrande. Han hoppas bara att Netflix kan åtgärda kartan. Eftersom den är felaktig. Den visar inte gränserna som de var under Tysklands ockupation av Polen.

En annan aspekt av det hela är frågan om Polens premiärminister överhuvudtaget bör ha åsikter om innehållet i en Netflix-dokumentär. Jag lutar åt ståndpunkten att sådana här saker bör hanteras av polska UD eller det nationella institutet för nationell hågkomst, IPN. Däremot har jag full förståelse för att man reagerar från polsk sida. Det är inte orimligt att framföra invändningar när felaktiga uppgifter sprids, särskilt inte när historiekunskaperna är så bristfälliga. Den som är beredd att sätta sig in i dessa frågor och åtminstone försöker begripa det från ett polskt perspektiv blir kanske mindre benägen att alltid tro det värsta om polska avsikter.

För några dagar sen meddelande Netflix att man kommer förse de missvisande kartorna med kompletterande information.

TT har skrivit en nyhet även om detta. Tydligen har Polens premiärminister utövat påtryckningar eftersom det nationalistiska parti han företräder är ovilligt att erkänna att tusentals polacker deltog i Förintelsen. I själva verket drivs Warszawas insatser på det här området av ambitionen att få omvärlden att förstå att den polska nationen – som utsattes för en brutal nazitysk ockupation – och statsmakten – som utplånades av tyskarna – inte har något ansvar för Förintelsen. Det är ingen oskälig föresats.

Oavsett, en lärdom för ivriga kommentatorer i Sverige torde vara att man inte ska koka soppa på en…karta.