Historien med kartorna i Netflix-dokumentären The Devil Next Door har fått ytterligare en vändning. De felaktiga kartorna och den polska reaktionen har diskuterats i ett israeliskt radioprogram lett av Eran Cicurel, som sade att polackerna inte erkänner sitt medansvar för Förintelsen. Hans uttalanden fick den polska ambassadören i Israel, Marek Magierowski, att reagera. Ambassadören förklarade, helt överensstämmande med fakta, bland annat att också polacker mördades i tyska koncentrationsläger. En som svarade på ambassadörens utläggning var Gideon Meir, före detta israelisk ambassadör i Italien, som kontrade med att Polen har en helt felaktig inställning till Förintelsen på grund av landets välkända antisemitism. Dessutom lade han till att tyskarna inte hade kunnat bygga läger utan polskt samarbete.
Just det sista är värt att kommentera. Gideon Meir ger nämligen uttryck för en uppfattning som är ganska vida spridd och vars syfte givetvis är att göra polacker till medansvariga för Förintelsen. 2017 uttryckte fil dr Ingrid Lomfors, överintendent Forum för levande historia, samma sak i DN-artikeln ”Så förnekar Polen minnet av Förintelsen”.
En alldeles rimlig fråga att ställa är hur man kan komma fram till den här slutsatsen baserat på all kunskap vi har om nazityskarnas utrotning av judar.
Historiker och experter på Förintelsen som Raul Hilberg, Christopher R. Browning, Robert S. Wistrich eller Debórah Dwork har förvisso skildrat antisemitism bland polacker men ingen av dem driver linjen än mindre lägger fram belägg för att den skulle ha påverkat nazityskarnas beslut att anlägga utrotningsläger på ockuperad polsk mark. Däremot finns det bevis på att judarnas antal inom det ockuperade Polens gränser och redan förd nazitysk politik mot dem (berövandet av alla rättigheter, anhopning och isolering i stängda getton med mera) var utslagsgivande för placeringen av renodlade dödsläger i just Polen.
Jag har hitintills inte tagit del av belägg på att den tyska ockupationsmakten någonsin involverade polacker i beslutsprocessen som ledde fram till etablerandet av koncentrations- och förintelseläger i Polen. Ta till exempel koncentrationslägret Auschwitz, som började anläggas i maj 1940. När i den processen skulle polacker och tyskarna ha samarbetet vid byggandet av lägret – som alltså var ämnat för just…polacker som gjorde motstånd mot nazityskarna. Värt att påminna om är att drygt 70 000 icke-judiska polacker dödades i Auschwitz av tyskarna. Ett annat exempel är förintelselägret Treblinka: på vilka sätt, direkta eller ens indirekta, bidrog polacker till konstruktionen av det lägret? Vilka polacker ska tyskarna ha konsulterat inför byggandet av Treblinka?
Eller menar de som driver nämnda tes att tyskarna på indirekta sätt noterade det polska folkets acceptans för den brutala behandlingen av judar och därmed förstod att de hade fria händer i utrotningen av judar samt kunde räkna med polsk samarbetsvilja. Även om vi leker med tanken att det sista antagandet skulle vara korrekt – att polskt samarbete var underförstått – så skulle också det ha registrerats i tyska källor, kanske dagböcker, vittnesmål osv. Men sådana bevis saknas. Den tyska ockupationsmakten tog ingen hänsyn till vad de kuvade och ockuperade polackerna ansåg i någon som helst fråga. Polskt beteende, oavsett vilket det än var, hade ingen betydelse för tyskarna i deras ambition att förverkliga utrotningen av judar. Andra faktorer var helt avgörande.
Däremot finns mänger med bevis på nazityskarnas förakt för polacker och på planen att utplåna huvuddelen av dem på sikt.
”Prövostunden för varje enskild tysk närmar sig alltmer. Det är därför nödvändigt att den stora tyska nationen ser som sin huvuduppgift att tillintetgöra alla polacker”, sade SS-chefen Heinrich Himmler i mars 1940 till kommendanterna för olika koncentrationsläger.
Hans Frank, guvernören för det så kallade Generalguvernementet, sade vid flera tillfällen att polacker, särskilt ledarskiktet, skulle likvideras och den polska nationen aldrig tillåtas resa sig. Riksståthållaren för Danzig-Westpreussen Albert Forster talade öppet om hur viktigt det var att ”grundligt rensa denna terräng från pöbel, rövarband, polacker och judar”.
Fil dr Havi Dreifuss (tidigare Ben Sasson) har sagt:
”The Holocaust, it must be stressed, was an external event implanted in Poland by the German foreign occupier”.
Varför är inte detta korrekta konstaterande utgångspunkten för alla diskussioner om Förintelsen, den tyska ockupationen av Polen, samt relationerna mellan judiska och icke-judiska polacker under krigsåren? Istället tillåts en myt skapa onödiga konfrontationer.