11 november är Polens självständighetsdag. Under den här dagen brukar diverse arrangemang anordnas runtom i landet för att fira Polens återkomst som självständig stat år 1918. En stor händelse är den så kallade Självständighetsmarschen i Warszawa som på senare år lockar till sig tiotusentals deltagare. Den här marschen brukar, av medier i väst och av liberaler i Polen, betecknas som en högerradikal och nationalistisk manifestation, eller till och med som fascistisk. Merparten av deltagarna, däribland barnfamiljer, polska veteraner, seniorer med mera, har inga kopplingar till politiska organisationer utan går med för att visa sin patriotism.
I år hade Självständighetsmarschen status som en statlig tillställning. Vid sidan av detta anordnade en liten grupp högerextremister, utan några förbindelser till organisatörerna i Warszawa, en marsch i staden Kalisz, tiotals mil väster om Warszawa. Den här marschen hade mötestillstånd från kommunen men den hade inte status som ett statsofficiellt evenemang. Marschen drog till sig ett hundratal människor, bland annat från olika delar av Polen och ur flera extremnationalistiska grupperingar, som vandrade genom stadens gator till torget där en antisemitisk manifestation utspelades från en liten scen. Hela det bisarra spektaklet kulminerade i brännandet av en kopia av Statut Kaliski. Medier bland annat i Israel och USA har rapporterat om den här antisemitiska demonstrationen. I Sverige är det omskrivet av SKMA.
Nyhetstexterna har främst ramat in det här eländiga skådespelet i ett sammanhang av antisemitism och nationalism som anses ha fått frodas under den sittande regeringen. Däremot är det ingen som ger en mer fyllig beskrivning av vilket slags dokument som extremisterna brände.
Judar började bosätta sig i polska områden redan under 1100-talet och deras invandring tilltog kommande århundraden, framför allt som resultat av diskriminering, förföljelser och blodiga pogromer i västliga kungariken. När judar fördrevs från franska, spanska och tyska städer så togs de emot i polska med den polska kungamaktens goda minne. Med tiden åtnjöt den judiska befolkningen tämligen långtgående rättigheter i samväldet Polen-Litauen, såsom egna lagar, domstolar och omfattande självstyre. Under 1500- och 1700-talen hade man till och med ett eget parlament som samlades två gånger per år. (Därmed inte sagt att allting var frid och fröjd, men det fördjupar jag inte nu.)
Ursprunget till den judiska befolkningens formella rättigheter var just Statut Kaliski, ett dokument som instiftades i staden Kalisz och som signerades av den polska prinsen och hertigen Bolesław Pobożny (den Gudfruktige). I dokumentet garanterades judar särskilda rättigheter och förmåner: rätt att utöva sin religion och att bygga synagogor, jämställdhet inför lagen, fri bosättning, fri yrkesutövning, ersättning vid skadegörelse, skydd mot ritualmordsanklagelser med mera.
Liknande statut hade utfärdats redan tidigare exempelvis i Ungern men den i Kalisz var unik – ingen annanstans i det kristna Europa fick judar så omfattande rättigheter och privilegier. År 1334 auktoriserade den polska kungen Kasimir den store statutet och bestämde att det skulle gälla i hela riket.
Statut Kaliski är därför ett betydelsefullt historiskt dokument vars innehåll möjliggjorde etableringen av en judisk tillvaro, som i relation till hur livsvillkoren såg ut för dem i andra delar av Europa under medeltiden och framåt, inte kan beskrivas som annat än blomstrande och fri.
Med andra ord är det föga förvånande att extremisterna och antisemiterna valde att bränna en kopia av just Statut Kaliski. Denna kriminella handling fördömdes snabbt av den polska presidenten, den katolska kyrkan i Polen och av Polens inrikesminister. Tre män har häktats för gärningen.