För några dagar sedan överlämnade riksdagsledamoten Björn Söder (SD) en fråga till utrikesminister Ann Linde gällande möjligheten att överlämna det svenska exemplaret av Łaskis stadgar till Polen, som ett tack för Polens visade omsorg för svensk säkerhet.
Łaskis stadgar är ett mycket värdefullt dokument som antogs av den polska kungen och riksdagen i staden Radom 1505 och gavs ut i skriftlig form följande år. Denna stadga, utgiven i två varianter: en skriven på pergament (avsedd för rikets högsta företrädare) och en på papper (avsedd för domstolar och kyrkliga råd), samlade de statut, stadslagar och privilegier som gällde i Polen i ett enda dokument. I dag finns två exemplar kvar, ett finns i Warszawa och ett vid Uppsalas universitetsbibliotek (om jag minns rätt). Detta svenska exemplar var bara ett av många krigsbyten som svenskarna tog från Polen under Karl X Gustavs fälttåg i landet 1655–1660.
Hitintills har svensk välvilja på det här området varit ytterst begränsad. Endast ett fåtal kulturhistoriska föremål som Karl X Gustavs styrkor stal från polska bibliotek, arkiv, slott och kyrkor har återlämnats till Polen. I slutet av 1960-talet fick Nationalmuseet i Warszawa tillbaka den så kallade Polska rullen (skapad tidigt 1600-tal) som deposition. Rullen är en 16 meter lång bildfris som avbildar kung Sigsmunds inmarsch i Kraków 1605 inför hans giftermål med Konstantia av Steiermark. Rullen återbördades officiellt till Polen 1974 i samband med statsminister Olof Palmes besök i Warszawa.
Oavsett hur utrikesminister Linde reagerar på Söders fråga så är det värt att påminna om att Łaskis stadgar bara är en droppe i havet av alla föremål och allt gods som Karl X:s styrkor tog från Polen under kriget 1655–1660. Plundringens massiva karaktär är svår att föreställa sig för en modern svensk.
Förutom gränslös plundring drabbades polska byar och städer av en ödeläggelse som är obeskrivlig och som betraktades som ovanligt brutal även av samtida deltagare. ”Det är så fruktansvärt det kosackerna och våra egna män gör och hur de förstör allt levande i Polen”, skrev överste och furste Johan Georg II av Anhalt-Dessau, som gått i svensk tjänst 1655, i ett brev till sin far.
Varenda polskt gods, slott, kyrka, kloster, bibliotek och arkiv som hamnade i händerna på Karl X:s styrkor plundrades, och vandaliserades eller brändes ner. Och man stal inte enbart konstskatter utan allt som bedömdes besitta något slags värde, eller faktiskt var helt värdelöst. Plundringslusten drabbade alla, även kungen som inte verkade vara särskilt kräsen av sig. Enligt Pierre Des Noyes, som var drottning Maria Louises (gift med den polska kungen Johan II Kasimir) sekreterare tog den svenska kungen ”…gamla kjolar som tillhörde drottningens tjänsteflickor och sände de till Sverige”. Så mycket för kunglig värdighet och prakt.
Från slottet i Warszawa, som från 1611 var den polska kungens residensstad, tog svenskarna även möbler, tyger, bestick, tavlor; fönsterbrädor i sten, marmortrappor och stuckaturer monterades ner tillsammans med tapeter.
I Kraków, i Wawelborgens krypta, öppnades till och med kungliga gravar i sökandet efter guld och andra värdesaker. De förstörda sarkofagerna ställdes inte i ordning, utan lämnades öppna. Det var som om svenskarna, utländska legoknektar och med svenskarna allierade soldater hamnat i en slags frenesi. Vagnslast efter vagnslast, pråm efter pråm med allt plundrat gods sändes till Sverige.
Allt som svenskarna roffade åt sig hamnade på slott i Sverige som Gripsholms slott, Skokloster eller i Stockholm med flera. Stora mängder polska bok- och dokumentsamlingar hamnade på Kungliga biblioteket i Stockholm eller i Uppsala. Annat blev rariteter i privata samlingar hos svensk maktelit.
Just bok- och dokumentsamlingar skulle återlämnas till Polen i enlighet med fredsfördraget i Oliwa 1660 men svenskarna var inte särskilt angelägna om att leva upp till den överenskommelsen. Under 1700- och 1800-talen lyckades polska sändebud få tillbaka bara en bråkdel av alla de handskrifter, böcker och kyrkliga dokument som hamnat i svenska händer.
Bör Sverige återlämna sitt exemplar av Łaskis stadgar eller andra kulturhistoriska dyrgripar som togs från Polen under fälttåget 1655–1660? Jag har ingen bestämd uppfattning i frågan. På sätt och vis var det kanske tur att så mycket hamnade i Sverige och undkom tyska och sovjetiska härjningar under 1900-talet. I svensk besittning räddades diverse värdefulla konst- och handskriftssamlingar och övrigt gods för eftervärlden. Efter drygt 360 år bör kanske föremålen betraktas som en del av det svenska kulturarvet…
Däremot är viss ödmjukhet på sin plats. Utan krigsbytet från Polen skulle flera svenska samlingar, däribland Livrustkammarens, vara något torftigare.