Runt den 27 januari – Förintelsens internationella minnesdag – har det publicerats en rad artiklar. Missa exempelvis inte min gästtext i GP.
Syftet med det här inlägget är dock begränsat till korrigering av uppgifter/formuleringar i två texter, en TT-text som publicerats i flera tidningar (däribland SvD) och en i GP kultur.
TT-texten uppmärksammar årets mottagare av Bindefeld-stipendiet, som går till Voksenåsens kulturcentrum och deras projekt med resor för skolelever i Förintelsens fotspår. Det är vanligt att sådana resor går till Auschwitz men tanken bakom kulturcentrets projekt är att svenska elever ska få åka till Norge och lära sig om Förintelsen ur ett nordiskt perspektiv. Jag har naturligtvis inga invändningar mot projektet. Däremot reagerade jag på två saker i artikelns mer informativa delar.
För det första, denna formulering: ”Totalt deporterades nästan 800 norska judar till Polen och Tyskland. Knappt 40 av dem överlevde.”
Att ställa upp Polen och Tyskland bredvid varandra på det här sättet ger associationen att de norska judarna deporterades till två intakta och självständiga nationer. Så var inte alls fallet. Polen var ockuperat och terroriserat av en grym nazitysk ockupationsmakt. Någon kan invända att detta är allmänt känt men min erfarenhet är att det som påstås eller tycks vara allmänt känt sällan är allmänt känt. Ingen kräver att varje påstående måste förtydligas och allting förklaras men ett tillägg som ”tyskockuperade Polen” är befogat och skulle knappast vara utmattande att ta till sig. Dessutom vore det att återge det korrekta förhållandet.
För det andra, och detta är ett faktafel som i ljuset av det ovannämnda ytterligare leder associationerna i helt fel riktning.
Stettin var alltså ingen polsk hamn 1942. Den tillhörde Tyskland och hade gjort det i århundraden. Det var först efter krigsslutet 1945 som staden, efter beslut fattade av segrarmakterna , som Stettin (polska Szczecin) tillföll Polen. Se karta nedan som visar Tysklands gränser före krigsutbrottet 1939.
Detta misstag kan inte förklaras med annat än ren okunskap. Men varför kollar man inte upp sådant här?
Den andra texten återfinns i GP kultur och är ytterst läsvärd men jag reagerar på innehållet i några stycken, och jag undrar varför det verkar viktigt att koppla samman företeelser och fenomen som egentligen är åtskilda.
Jag menar, minnet av Förintelsen genom kulor är en sak; minneskultur i Polen är någonting annat. Men nu till stycket
Den som följer polsk offentlig debatt och åminnelse av Förintelsen kan svårligen tro att ett sovjetiskt narrativ är på väg tillbaka.
Och åtalet mot de två polska forskarna handlade inte om forskningen utan om att de pekat ut en man som angivare av judar. Tillgängliga källor som talade mot den bedömningen hade de ignorerat. Jag har tidigare skrivit om åtalet i nätmagasinet Opulens. Beträffande läget i övrigt i Polen så rekommenderar jag ett av mina tidigare blogginlägg.
Den här återkommande impulsen att i olika sammanhang, oavsett ämne, uttrycka sig svepande om Polen ter sig alltmer märkligt i mina ögon.